rubionomore

Bloggandet kommer att ligga på is i drygt en vecka då jag fr.o.m imorgon befinner i den brittiska övärlden i några dagar. Men troligen kommer jag tillbaka med en massiv uppdatering någon gång i slutet av nästa vecka, då jag räknar med att göra lite upptäckter i de brittiska skivbutikerna.


Peace Out!

Man kan dividera fram och tillbaka angående vem som betytt mest för den moderna soul- och R&B-musiken, men att Jodeci är en av de grupper som mest satt sin prägel på hur dagens musik låter är det ingen som helst tvekan om. Faktum är att den producent som kanske dominerat och förnyat genren mest de senaste 10 åren, Timbaland, började som hjälpreda till Jodecis producentgeni DeVante. Och såväl Missy Elliott som Ginuwine, Tweet och Playa upptäcktes av densamme. Man kan lugnt säga att R&B idag inte låtit som den gör utan Jodeci och DeVante.

Av tre starka album är det ändå ganska enkelt att välja ut ett som lyfter sig över de andra. The Show, The Afterparty, The Hotel är inte bara det bästa som Jodeci hann med att göra utan en av de bästa och mest fulländade skivor jag någonsin hört. Bröderna K-Ci och Jojo Hailey har aldrig sjungit bättre och bröderna DeVante och Dalvin DeGrate har aldrig gjort bättre låtar än på den här skivan. Och framförallt hörs en röd tråd från början till slut, utan att det för den sakens skulle blir enformigt och tråkigt. Jag minns fortfarande hur jag som 17-åring slängde in den här skivan i spelaren första gången och chockades av den briljanta funken, de porriga produktionerna och de välstämda sånginsatserna. Idag, 13 år senare, låter skivan precis lika bra. Det är sådant som skiljer agnarna från vetet.

För den som kan sin Timbaland är det extremt tydligt att han hade ett stort finger med i spelet redan här, men också var han hämtat stora delar av sin inspiration ifrån. Det hade varit mumma att få höra ett samarbete mellan Jodeci och Timbaland idag. Det har ju faktiskt ryktats om en Jodeci-återförening i drygt 9-10 år nu. De lät t.o.m trycka in ett smakprov som dolt bonusspår på en K-Ci & Jojo-skiva för 8 år sedan. De lär fortfarande hävda att ett nytt album är på gång. Själv har jag gett upp och ägnar mig åt bakåtsträvande dyrkan av deras gamla alster istället.

Jodeci - Freek'n'You
Jodeci - Love U 4 Life

Att släppa en sommardoftande singel med Akon som duettpartner måste vara ett av de smartaste dragen för en ung nykomling som vill slå igenom på bred front. Kat DeLuna släppte egentligen sin skiva 9 Lives i höstas men få har hört den eller framförallt köpt den. Men istället för att göra det lättaste och bara ge upp så hoppar Kat DeLuna på tåget av artister som våren/sommaren 2008 ger ut nyutgåvor på sina album från ifjol. Och om det inte funkar med en så här självklar hit så lär Kat DeLuna få det svårt framöver. Am I Dreaming har det mesta som krävs av en sommarhit. Latinoinfluenser - check, refräng som sitter som klister - check, megastor duettpartner - check. Kat låter emellanåt inte så lite som en Shakira från New York. För att klara sig i längden krävs nog att hon hittar en mer egen stil. Men nu ska jag inte klaga. Så länge Kat DeLuna levererar glädjespridare som Am I Dreaming så får jag väl vara nöjd.

För övrigt gjorde Kat DeLuna en helt OK duett med Omarion i höstas. Låten heter Cut Off Time och bakom den står ingen mindre Timbaland. Jag slänger med den som bonus.


Kat DeLuna Ft Akon - Am I Dreaming

Kat DeLuna Ft Omarion - Cut Off Time

Tråkigt nog har ännu en R&B-artist fått lämna sitt skivkontrakt pga bristande framgångar. R&B:n skulle må bra av att folk går ut och köper de skivor som faktiskt är bra, vilket man inte kan förneka att Bobby V:s första två plattor varit. Special Occassion var en av förra årets favoritskivor i min bok. Nåja, Bobby verkar inte spilla nån tid på att sörja över att det blivit som det blivit. Istället har han gått in i studion med bl a sina radarpartners Tim & Bob och spelat in en EP på sex spår som kommer att släppas exklusivt för iTunes. Eller faktum är att den redan i skrivande stund ligger ute för nedladdning på svenska iTunes så det är bara att dra in och stödja en av R&B-genrens bästa att dyka upp på senare år.

Som en bonus hade jag tänkt lägga med en låt med Mista, Bobbys gamla grupp som han var med i under senare delen av nittiotalet, men då min CD-spelare protesterar så får det bli en annan gång.

Här är iallafall en av de nya låtarna med Bobby Valentino. Den heter What's Going On och är, som titeln antyder, en låt med ett socialt medvetet tema. Bobby V balanserar på gränsen till vad som skulle låta krystat men jag tycker istället att han ror det här i hamn med bravur och får en istället att vilja stämma in...Owowow Owowow What's Going On.

Bobby Valentino - What's Going On?

Måste bara påminna om att Lyfe Jennings är tillbaka med album nummer 3 i dagarna och att det låter riktigt bra. Lyfe Jennings dök upp från ingenstans för ca 3-4 år sedan och har sedan dess berikat oss med tre underbara soulplattor. Jag måste säga att det är väldigt konstigt att svenska Sony/BMG inte ens bemödat sig med att släppa hans tidigare plattor, med tanke på att all annan skit allt som oftast lyckas leta sig hit förr eller senare. Och svenska souldiggare förjänar att få höra mer av den gamle fängelsekunden Lyfe och hans musik.

Här är en av singlarna från nya skivan Lyfe Change som släpps i USA på tisdag. Jag valde Cops Up för att jag tycker att den sticker ut från mängden och är en av mina personliga favoritlåtar 2008.

Lyfe Jennings - Cops Up

23-åriga Raven-Symoné Pearman har trots sin unga ålder hunnit me den hel del i sin karriär. Ändå har jag själv fram tills nyligen, aldrig hört talas om henne. Men med tanke på vilka filmer och TV-seier hon varit med i så har jag definitivt sett henne förr utan att veta om det. Raven-Symoné debuterade nämligen som 4-åring i 80-talsklassikern The Cosby Show, och har senare varit i en del mer eller mindre usla B-filmer som Dr Dolittle-filmerna, Cheetah Girls etc.

Men jag skulle inte skriva om Raven-Symoné om det inte vore för att hon även ägnat sig en del åt musik. I dagarna släpps hennes fjärde album. Den självbetitlade skivan innehåller låtskrivande och produktion från bl a Sean Garrett, Eric Hudson, Kwamé, Knightwritaz och The Clutch.

Med tanke på den listan av grymma medhjälpare så kunde man förvänta sig ett bättre resultat än vad som är fallet. Men skivan innehåller iallafall ett par spår som jag kommer att lyssna på en del framöver. Låten jag postat nedan heter In The Pictures och låter som något Rihanna skulle kunna ha sjungit in och som Ne-Yo skulle kunna ha skrivit. Istället är låten gjord av hans låtskrivarpartner Eric Hudson.


Raven-Symoné - In The Pictures

15-åriga Tiffany Evans släpper sin debutskiva nästa vecka. Skivan är fylld av kända producent- och låtskrivarnamn (Darkchild, The Clutch, Mr Collipark, Soulshock & Karlin, Ne-Yo etc) men ändå lyckas inte resultatet nå några riktiga höjder. Jämfört med nästan jämngamla Karina Pasian som postades här för några dagar sedan så har inte Tiffany så värst mycket röst, karisma eller starkt låtmaterial bakom sig. Bäst blir det när Rodney Jerkins visar var skåpet ska stå i låten I'm Grown. Titeln lär hon väl iochförsig själv le åt om några år när hon tittar tillbaka och inser att man inte är särskilt vuxen vid 15 års ålder. Men en bra låt är det.

Tiffany Evans - I'm Grown

Nytt beat, duett med Beyonce och som avslutning en gästvers av Lil Wayne. Det är vad jag kallar remix. Låten är ju inte riktigt i klass med originalet, men det beror mestadels på att originalet är helt vansinnigt bra, för det här är knappast dåligt. Usher och Beyonce matchar varandra väl och det lite långsammare beatet låter fräscht. Och Lil Wayne levererar alltid när han gästar andras låtar. Hoppas han kan konservera formen nu inför Tha Carter II som släpps i juni.

Jag är osäker på om den här remixen kan komma att ligga med på Here I Stand, eller om vi får nöja oss med den i mp3-format.

Håll utkik efter mer Usher de kommande veckorna då Here I Stand är årets kanske största händelse (näst efter R Kelly iallafall) för oss R&B-diggare. Det utlovas samarbeten med bl a Jermaine Dupri, Stargate, Polow Da Don, Dre & Vidal, Timbaland och The Dream. Kan det bli något annat än bra?

Usher & Beyonce Ft Lil Wayne - Love in this club Pt II

I ett par år har Mýas namn stått med på listor över kommande släpp. Från början var det tänkt att hennes skiva skulle heta Control Freak och släppas 2005. Senare bytte projektet namn till Liberation och har sedan dess skjutits upp ett otal gånger. I höstas släpptes slutligen albumet...i Japan. Trist läge med andra ord, både för Mýa och för oss som velat höra lite ny musik från henne.

Nu i dagarna har det dock dykt upp en ny låt och det ryktas nu att Mýa är på gång att släppa en omarbetad version av just Liberation, som istället ska heta Smoke & Mirrors. Någon gång i sommar är det tänkt att den ska nå handeln och Give It Up skulle kunna vara första singelspåret. Låten sägs vara producerad av ingen mindre än Polow Da Don, som bl a ligger bakom de senaste singlarna av Usher, Nelly och Chris Brown. Men med tanke på de förutsättningarna blev jag väldigt besviken. Låten är ganska tam och intetsägande. Nåja, förhoppningsvis är detta bara något överblivet som läckt och kanske får vi höra något betydligt bättre från Mýa inom kort.

Förutom den nya låten så har jag valt att posta ett par av de låtar jag gillar bäst med den här tjejen. Case Of The Ex må ha några år på nacken men den svänger fortfarande. Och från det som skulle varit Liberation tyckte jag att Akon-producerade No Touchin' var det som lät bäst.


Mya - Give it up

Mya - Case Of The Ex

Mya - No Touchin

Knappt har Mariah Carey hunnit släppa sin nya platta förrän vi överöses med remixer från henne. Men jag ska ine klaga, det är alltid trevligt med lite kreativitet. I det här fallet är låten i sig inte särskilt omgjord utan Jermaine Dupri har addat lite extra trumljud och framförallt så lägger nygifte Jay-Z en vers i början av låten. Vad som sagts är att detta iallafall är nästa singel från E=MC2, fast då i originalversion.

Mariah Carey Ft Jay-Z - Bye Bye (Remix).

Måste bara uppmärksamma den här snubben, som tragiskt nog dog för ett par månader sedan. Steve "Static" Garrett var med i gruppen Playa som från början ingick i den klick artister som rörde sig runt Jodeci och dess frontfigur DeVante DeGrate. Andra artister i detta crew var Timbaland, Missy Elliott, Ginuwine och Tweet. En del namnkunnigt folk med andra ord.

Crewet splittrades senare men en del av artisterna i "Da Bassment Crew" fortsatte hålla ihop. Missy Elliott och Ginuwine blev superstjärnor och Timbaland blev en av R&B:ns och hiphopens största producenter. Vid sin sida hade han ofta Static, då medlem i gruppen Playa, som var en otroligt begåvad låtskrivare. Timbalands ljudbilder och Statics känsla för melodier resulterade under slutet av nittiotalet i en rad fantastiska låtar. Pony, Same Ol G, Try Again och Are you that somebody är bara några av de låtar som Static frälste med sitt låtskrivande. Det sista han bidrog med innan sin tragiska bortgång var att skriva och framföra refrängen till Lil Waynes nya singel, Lollipop. Låten är redan Lil Waynes i särklass mest framgångsrika singel någonsin.

Men i min bok var det i gruppen Playa som Static uträttade sina största verk. Av olika skäl fick gruppen bara chansen att ge ut ett album men det är å andra sidan ett av nittiotalets mest bortglömda mästerverk. Och Static hade ett finger med i nästan allt, både som sångare, låtskrivare och som producent.

Vid tiden för sin död arbetade Static på en soloskiva med titeln Suppertime och det är i nuläget okänt om och när den skivan kommer att släppas. Men med tanke på att skivbolag sällan missar chansen att kamma in pengar på folks bortgångar så lär den dyka upp förr eller senare. Frågan är bara om inspelningarna var så långt komna att resultatet gör Static rättvisa.

Första låten nedan heter Cheers 2 U, vilket också var titeln på den enda skivan Playa hann ge ut. Den andra låten heter Available och spelades in för den tilltänkta uppföljaren till Cheers 2 U. Den låten är från ca 2001 och blev bland det sista som spelades in med Playa. De andra två låtarna är sådant Static spelade in under sin sista tid i livet och som var tänkt för hans soloskiva.

Playa - Cheers 2 U (Produced by Timbaland, written and co-produced by Static)
Playa - Available (Produced by Timbaland, co-produced by Static)
Static Major ft Lil Wayne - I Got My...
Static Major - Til The Wheels Fall Off

I dagarna har det framkommit att Omarion blivit släppt från sitt skivkontrakt med Columbia Records. Jag måste säga att det förvånande att ett skivbolag gör sig av med en kille som trots allt sålt guld med samtliga sina tre skivor (inkl. samarbetet med Bow Wow). Med dagens mått mätt får man väl ändå kalla det för hyfsat framgångsrikt. Och då ska man ändå tänka på att 21 kom ut ganska långt efter att flertalet av låtarna läckt på nätet.

Nåja, det verkar redan som om andra skivbolag slåss om Omarions signatur och en gissning är att nästa album kan komma att släppas på Motown/Universal.

För ett tag sedan rapporterades det att Omarion var i studion för att spela in material till en ny platta så vi får väl hoppas att han inte låter detta hålla honom tillbaka.

Den här killen är iallafall för mig helt okänd fram tills ganska nyligen. The Ballad of Hector Troy heter iallafall debutskivan och med tanke på att jag inte direkt hade några förväntningar så var det en ganska positiv överraskning. Inte så att skivan på något sätt är ett mästerverk, men det är en gedigen R&B-platta utan allt för många svackor. Tyvärr saknar den en riktigt stark "hitsingel" för att på allvar kunna slå sig fram i en allt tuffare musikvärld. Och helhetsintrycket är att allt går att lyssna på men få låtar sticker ut. De låtar som sätter sig hos mig är de jag valt ut som smakprover här nedan.

Musikaliskt hamnar Hector Troy i ungefär samma fack som Lloyd, särskilt i låten What you came here fo'. Och vem vet, med lite tyngre producentteam bakom sig skulle han mycket väl kunna utmana just Lloyd, och de andra R&B-snubbarna som dominerar genren just nu.




Hector Troy - What You Came Here Fo'

Hector Troy ft Nitty - Crack Juice

Hector Troy - Nothing Like Me

En gång i tiden, långt innan Chris Brown, Akon och T-Pain, var Keith Sweat en av de mest kommersiellt pålitliga artisterna/producenterna inom R&B-genren. Han var en av de allra första att slå igenom under New Jack Swing-eran och också en av få som sedan lyckades förbli relevant under praktiskt taget hela 90-talet. Sedan försvann han ganska spårlöst efter 2002 års ganska misslyckade Rebirth. En ny skiva har funnits utannonserad i åtminstone tre år utan att något egentligen hänt.

Men nu verkar det som det äntligen ska vara dags för Keith Sweat att kliva ut ur sin skugga och visa att han har sin plats även 2008. Plattan heter Just Me, ska släppas den 13:e maj och utifrån vad som sagts i intervjuer så kommer snart 50-årige Keith Sweat inte att göra några försök att låta som de som anses trendiga just för stunden. Istället utlovas klassisk och tidlös sängkammarsoul. Dessutom ska Keith tydligen ha återförenats med sin gamle vapendragare Teddy Riley för en eller ett par låtar.

Det senaste året har tre låtar från kommande plattan dykt upp på nätet och det verkar faktiskt som om löftet om att inte försöka låta trendig faktiskt kommer att infrias. Den låt jag valt ut som provsmak var den första att läcka och var även med på något soundtrack för ett tag sedan. Det är en duett med Keyshia Cole och ett stycke underbar retro-slowjam.

Keith Sweat & Keyshia Cole - Love U Better

Tänkte ta ca en gång per vecka och välja ut en låt ur det förgångna som jag tycker förtjänar att lyftas fram. Och vad passar bättre att börja med än Joes sängkammarballad I Wanna Know. Låten dök först upp 1999 på soundtracket till filmen Wood, men var framförallt förstasingel till suveräna albumet My name is Joe, som kom året efter. På den här tiden lät Joe oftast melodierna och det lite mer akustiska soundet tala istället för att göra bangers med G Unit som alla andra. I Wanna Know är bland det bästa han gjort och en låt man har många härliga minnen till. Dessutom hade han den goda smaken att göra en remix där han lånar friskt från Bobby Browns Roni. Ett friskt initiativ men originalet står sig väl på egna ben. Lyssna själva och avgör!

PS Kul kuriosa är att mannen med gitarren på I Wanna Know är ingen mindre än vår egen svenske "Mr Goda' goda'", Jojje Wadenius. Joe jobbade mycket med honom under senare delen av 90-talet.

Joe - I Wanna Know

Joe - I Wanna Know (Roni remix)

Det har skrivits mycket om Ray J på senare år men lite (ingenting alls) har handlat om hans musik. Och i ärlighetens namn är han ingen stor sångare, skriver inte själv några bra låtar och egentligen skulle han väl inte ens vara ett välkänt namn om inte hans syster råkat vara en av de största artisterna i R&B-världen.

Sedan länge har Ray J ofta samarbetat med Rodney "Darkchild" Jerkins och oftast har det fungerat väl. Förra skivan var riktigt usel, förutom just de låtar som Darkchild låg bakom. Den här gången har de tagit en låt som Rodney Jerkins tidigare gjort med lite annorlunda produktion åt One Chance (ett R&B-band som ligger på Ushers egna label). Låten heter Jumpoff och var bra då och är ännu bättre nu. Den passar perfekt till Ray J och än en gång verkar alltså samarbetet fungera. Titellåten på nya skivan All I Feel är för övrigt också signerad Rodney Jerkins, men håller inte riktigt samma klass.

Som bonus har jag lagt med Keep your head up från Ray J:s andra skiva This ain't a game. Den är ytterligare ett bevis för att Ray J bara borde göra musik när det är Darkchild som håller i spakarna.

Ray J - Jumpoff

Ray J - Keep your head up

Det kan knappast ha undgått någon att Mariah Carey är tillbaka med ny skiva. Och som vanligt är den fylld till bredden med de största rapparna och de dyraste producenternas hantverk. Ändå låter faktiskt stora delar av E=MC2 oväntat slätstruken. Det finns å ena sidan knappt några utfyllnadslåtar men å andra sidan allt för få låtar som verkligen utmärker sig. Den här Scott Storch-proddade låten är dock en av de få att lyfta sig över mängden. Synd bara att jag har så svårt för Jeezy som gäst på R&B-låtar. Hans flow och röst lämpar sig inte riktigt här. Men men, en riktigt tung låt är det iallafall.

Mariah Carey featuring Young Jeezy - Side Effects


R Kelly har bland alla sina smeknamn kommit att kalla sig för "The Remix Killa" på senare tid och det är inte svårt att förstå varför. De senaste åren har han dykt upp otaliga remixer av andras låtar och bara slaktat allt motstånd. T.o.m när han som enda R&B-sångare bland en massa rappare fick en vers på Fat Joes Make it rain-remix så var det Kellz som lämnade intryck.

Mariah Carey å sin sida har inte direkt som vana att dyka upp på andras remixer men däremot att släppa minst en remix-version med inbjuna gäster till varje nytt singelsläpp.

Båda har dessutom legat i främsta ledet inom genren sedan mer än 15 år tillbaka och ändå har deras vägar aldrig korsats tidigare. Nåja, dags att ändra på det. It's Kellz & Mariah, bitches....

Mariah Carey featuring R Kelly - Touch my body (Remix)

Def Jams senaste unga R&B-stjärnskott är 16-åriga Karina Pasian. För ett tag sedan dök låten Official Girl upp, en låt som även Cassie spelat in och som nu verkar bli den senares förstasingel från det kommande albumet. Men Karina Pasian behöver knappast misströsta. Istället har hon anlitat kungen av catchiga R&B-refränger, The-Dream.

Låten handlar om hur jobbigt det är att vara 16-årig tjej och även om det inte är något jag kan relatera till så sätter sig låten som klister i huvudet och det är bara att erkänna: Def Jam har gjort det igen. The-Dream har gjort det igen. Och Karina Pasian har fått en smakstart på sin karriär.

Karina Pasian - 16 @ war

Lika säkert som att sommaren kommer att regna bort, lika säkert (nästan) är det att det dyker upp ny skön musik från "The R in R&B" som han så ödmjukt uttryckt det själv. Kommande skivan ingår i hans 12 Play-koncept och även om senaste TP-plattan inte var i klass med de två första (eller ens höll sig till konceptet) så bådar det gott med titeln iallafall. Skivan kommer att heta 12 Play: Fourth Quarter och kommer att finnas i en skivbutik nära dig inom kort.

Första singeln från plattan sägs vara Hairbraider, en låt som påminner inte så lite om förra årets Leave your name. Det är lite trist att R Kelly sneglar åt T-Pain istället för att köra sitt eget race, men jag antar att det hör till nån åldersnoja att försöka vara nere med det hetaste för stunden. I vilket fall är låten helt OK, inte något mästerverk men inte heller något magplask. Tyvärr är det bästa jag hittills funnit en version med DJ precis i början. Om någon har något bättre så tar jag tacksamt emot   
Har hittat låten i perfekt kvalitet nu...njut!


R Kelly - Hairbraider