rubionomore

Kanye West verkar gå hela vägen och köra autotune-sång istället för rap på i hela det nya albumet 808's & Heartbreak, därav att jag anser det vara lika mycket nyhet för en R&B-sida att skriva om som för en hiphop-sida. Kanye kommer troligen att få utstå mycket hat från traditionellt hiphop-håll för att han tar sin karriär i den här riktningen. Mig personligen gör det inget då jag alltid tyckt bättre om Kanye West som producent än som rappare och jag gillar, som tidigare nämnts, hans nya stil. Den info som framkommit hittills är:

- Praktiskt taget hela skivan kommer enligt uppgift att handla om uppbrottet från exet och man kan väl se den här skivan som lite av en konceptskiva, på temat "krossade hjärtan". Sista låten på skivan avhandlar dock saknaden efter Kanyes mamma och heter Cold Winter.

- Gästerna är få. Lil Wayne och Young Jeezy lär vara de enda gästerna på skivan.

- Hela skivan är producerad av Kanye själv, men Jon Brion och Herbie Hancock (!) finns med som medproducenter på var sin låt.

- Albumet kommer redan den 25 november och Kanye West har redan utannonserat en uppföljare. I juni nästa år ska den komma (vi får väl se vad gäller den saken, det har man hört förr)

Här bjuds på lite smakprover. Heartless är den andra singeln från skivan och har funnits ute några dagar i omastrad version. Här är dock den mastrade versionen som i mina öron verkligen låter mycket bättre. Sedan tog jag med Cold Winter som en ren bonus. Ljudkvaliteten på den är urusel, då det rör sig om en radiorip. Men man kan avgöra så mycket som att det lär bli en riktigt bra låt. Jag kommer givetvis dela med mig av en version i bättre kvalitet när så dyker upp.

Kanye West - Heartless (Mastrad)

Kanye West - Cold Winter

Jag vet, jag har varit usel på att uppdatera bloggen de sista två månaderna. Detta beror dels på att jag ganska nyss bytt arbetsplats och där har ett ganska hektiskt schema för närvarande. Dels beror det på att jag håller på att förbereda min första flytt på tio år så det är en massa skit med mäklare, banker och packande med lådor. Sedan beror det också på att jag laddar batterierna inför något nytt och fräscht som har med mitt R&B-bloggande att göra. Det är bra saker på G helt enkelt, riktigt bra saker.

Här har ni iallafall ett par nya musikvideos från kommande plattor som kan komma att förgylla hösten:






Beyoncé släpper alltså två musikvideos samtidigt och det hela känns lite som en helgardering. En låt för dem som gillar hennes "skaka-rumpa-stil" och en för dem som fastnade för den lite mer radiopoppiga Irreplaceable. Jag tycker att If I Were A Boy låter väldigt bekant och dessutom tenderar den bli tjatig redan efter ett par lyssningar. Single Ladies däremot har allt som jag egentligen har svårt för med Beyoncé, men också en refräng och ett medryckande handklappsbeat att döda för. Det är "Mr Radio Killa" själv, The-Dream, som ligger bakom denna låt, vilket kanske inte kommer som en chock. Dock gäller fortfarande att Beyoncé inte fungerar mer än i små doser för min del. Jag känner att min hjärna får damp av att lyssna för länge på henne. Redan när jag går från Single Ladies till Ciaras underbara singel Go Girl känner jag hur mycket mer hypad jag är inför Ciaras kommande trippel-CD (!) än vad jag är inför Beyoncés skiva. Ciara går från klarhet till klarhet och även om hon ibland försöker lite väl mycket att framstå som en ny Aaliyah så kan man inte annat än att tycka om henne. Förra skivan bjöd på en hel del sköna singlar och jag hoppas och tror att det blir tredje gången gillt för Ciara.

Det tog ett tag innan jag verkligen gav Pleasure P en chans som soloartist. Pretty Ricky är inte bara musikhistoriens fjantigaste bandnamn utan också en av de mest vedervärdiga grupper jag kan tänka mig. Deras misstag har alltid varit att de blandar usel rap med i grunden ganska bra R&B-produktioner och starka melodier. Men den usla rappen har vrkligen förstört helheten för mig. Därför glädjer det mig verkligen att Pleasure P kör sitt eget race numera och även om ingen av låtarna hittills har gripit tag i mig på allvar så har jag höga tankar om vad som komma skall för den här mannen.

Nya låten Yup är heller inte något mästerverk, men inte heller någon dålig låt. Det låter riktigt skapligt och skvallrar om att Pleasure P är en av de mest lovande bland alla unga R&B-artister där ute.

Pleasure P - Yup

Det fanns en tid för länge sedan då man i princip aldrig hörde Missy Elliott på en låt utan att Timbaland var involverad och vice versa. Missy Elliots lagom skruvade stil matchade Timbalands beats väldigt bra och om sanningen ska fram så blev Missy genast mycket mindre intressant just i det ögonblick som hon allt mer började jobba med andra producenter än Timbaland. Just därför har jag längtat efter att höra nya skivan Block Party, sedan det utannonserats att Timbaland ska vara ganska mycket inblandad i vad som händer på skivan.

Låten som nu läckt heter Talk That Shit och förutom Timbo och Missy så är T-Pain med på ett hörn som den refrängkung han är. Jag vill ju så gärna tycka att det här är alldeles fantastiskt, men trots ett antal lyssningar så blir det aldrig mer än en hyfsad låt i mängden. Tyvärr måste både Missy Elliott men framförallt Timbaland ta ett steg framåt nu för just nu känns det som om de går på tomgång och ren gammal vana. Kan det ha gått lite för bra för Timbaland de senaste åren?


Missy Elliott Ft Timbaland & T-Pain - Talk That Shit

Det var inte många timmar sedan jag senast hyllade Akon men det kan inte hjälpas. Den 25:e november kommer Akons tredje soloplatta Freedom. På den skivan kan vi nog räkna med att finna låten I'm So Paid, där även Lil Wayne är med på ett hörn. Fast när det gäller Lil Wayne så är han aldrig med på ett hörn utan tar snarare över showen och här gör han som vanligt en grym insats, även om man börjar sakna den gamle Wayne, som rappade istället för sjöng och som inte lät som om vocodern var hans bästa vän. Men nu är jag bara gnällig i onödan. Lyssna och njut istället!

Akon Ft Lil Wayne - I'm So Paid

Jag vet inte hur längesen det vars om jag förutspådde att Akon skulle förlora sin status som refrängkung väldigt snart, eftersom alla låtar låter så otroligt mycket som varandra och i ärlighetens namn har Akon en ganska monoton stämma.

Men varje gång en ny låt dyker upp när någon random rappare bjudit in Akon till att göra en lättsam refräng att nynna på, så glömmer man att väldigt lite egentligen tillförts sedan sist och istället sitter man där och kan inte få låten ur huvudet. Akon har helt enkelt insett den gamla sanningen om att när någonting inte är trasigt så ska man inte laga det.

Personligen tycker jag dock att Sway, vars skiva den här låten ligger med på, är en riktigt bra rappare och inte särskilt "random". Hans musik ligger precis lagom i gränslandet mellan vad som är traditionell hiphop och vad som är grime. Om detta vore en blogg där hiphop stod i fokus skulle jag antagligen ösa vidare med fler låtar från Sways senaste platta, The Signature LP. Men nu är detta en R&B-blogg och jag nöjer mig med att lyfta fram låten Silver & Gold som verkligen förgylls av Akon.

Sway Ft Akon - Silver & Gold

Jag har ganska stora förhoppningar på T-Pains tredje fullängdare, som kommer i november. Hans två tidigare skivor har innehållit ett par fantastiska singlar, men inte räckt riktigt hela vägen. Men någonting säger mig att det är dags för T-Pain att verkligen visa var skåpet ska stå och inte bara leverera enstaka hits utan en skiva fylld med låtar att förgylla vintern med och glömma allt som har med finanskris att göra.

Med tanke på mina förväntningar så måste jag säga att jag är väldigt besviken på denna tredje singel från Thr33 Ringz, som heter Freeze och gästas av ingen mindre än Chris Brown.

T-Pain Ft Chris Brown - Freeze