Veckans tillbakablick - Duetter
Det är något visst med R&B-duetter. Två röster som matchar varandra möts och magi uppstår. R&B-duetten har också fått ett rejält uppsving de senaste åren, då många stora hits släppts i remixade versioner där en duettpartner adderats för att tillföra nya dimensioner till en redan bra låt. Exempel på sådana är Umbrella (Rihanna/Chris Brown), Love in this club (Usher/Beyonce), No One (Alicia Keys/Raheem DeVaughn) och Promise (Ciara/R Kelly). En klockren duett som just nu skördar hyfsade framgångar är annars låten där Chris Brown och American Idol-tjejen Jordin Sparks försöker övertyga varandra om att de inte kan andas utan den andre, No Air.
Alla R&B-fans har sina tankar och idéer kring vilka två artister som skulle kunna utgöra det perfekta duettparet. För sisådär 12 år sedan tyckte jag det lät som en superidé att sammanföra R Kelly med Mary J Blige. De var ju nittiotalets två stora R&B-ikoner och deras röster borde kunna passa varandra väl. R Kelly är dessutom en mästare på att skriva låtar som lämpar sig för en duett. Hans ständiga storytelling-låtar med såpopera-teman är ju som gjorda för en kvinna med Mary J Bliges stämma och pondus att gapa med i. När så läge uppstod för dem två att göra en låt ihop till Marys Share My World-album så blev det tyvärr inte den typen av låt som jag nog hade velat höra, utan en mer "middle-of-the-road"-ballad. Men men, "The R in R&B" och "The Queen of hiphop soul" lyckades ändå fixa ihop det hela och låten är än idag väldigt lyssningsvärd och en av de bästa låtarna på ett ganska fantastiskt album, Share My World.
Mary J Blige & R Kelly - It's On
En sångare som aldrig blev så stor som han förtjänade är Carl Thomas. Han var i många år signad till Bad Boy och trots att han fanns med i bakgrunden på många av Bad Boys riktiga storsäljare och trots en riktigt behaglig soulröst så lyckades han aldrig riktigt lyfta sig över mängden och bli så stor som många först trodde. Låten "I Wish" var annars en riktig smakstart och var en av de riktigt stora R&B-hitsen då det begav sig.
Men de intryck Carl Thomas gjort på mig är främst från två duetter han gjort med två sångerskor som jag också unnat en större karriär, nämligen Faith Evans och Lil Mo. Framförallt Lil Mo känns som en gåta med tanke på att hon verkligen var med överallt i början av detta årtusendet men ändå aldrig lyckats släppa ett riktigt bra eller framgångsrikt album. På hennes debutalbum, Based On a True Story, fanns emellertid en låt som jag verkligen gillar, och gillar än idag. Låten heter "Player Not The Game" och är ännu ett bra exempel på en låt som är så mycket bättre tack vare två artister vars röster verkligen synkar.
Den andra låten är från Diddy-skivan "The Saga Continues...". Faith Evans och Carl Thomas sjunger över en snyggt samplad Dre Dre-basgång (Nas/AZ - Phone Tap) och den låten är den enda anledningen till att den här skivan än idag plockas fram mellan varven. Det är helt enkelt synd att inte Bad Boy lagt mer fokus på sina soul/R&B-artister genom åren för det känns som det är där som Diddy och co haft störst potential att skapa riktigt stor musik.
Lil Mo & Carl Thomas - Player Not The Game
Carl Thomas & Faith Evans - Can't Believe
Sist ut är en annan personlig favorit. Den är hämtad från soundtracket till den andra Rush Hour-filmen och som traditionen sade på den tiden det begav sig så följdes alla kul komedier upp med ett riktigt bra soundtrack. Här är det Jazz från Dru Hill som gör en stor liten låt ihop med Jill Scott. Bakom låten finns Vidal & Dre, snubbarna bakom bl a just Jill Scott, men som också jobbat en del med sådana som Usher, Michael Jackson och Chris Brown. Lyssna och njut på en av mina verkliga favoritlåtar från 2001:
Jill Scott & Jazz - Love Again
Alla R&B-fans har sina tankar och idéer kring vilka två artister som skulle kunna utgöra det perfekta duettparet. För sisådär 12 år sedan tyckte jag det lät som en superidé att sammanföra R Kelly med Mary J Blige. De var ju nittiotalets två stora R&B-ikoner och deras röster borde kunna passa varandra väl. R Kelly är dessutom en mästare på att skriva låtar som lämpar sig för en duett. Hans ständiga storytelling-låtar med såpopera-teman är ju som gjorda för en kvinna med Mary J Bliges stämma och pondus att gapa med i. När så läge uppstod för dem två att göra en låt ihop till Marys Share My World-album så blev det tyvärr inte den typen av låt som jag nog hade velat höra, utan en mer "middle-of-the-road"-ballad. Men men, "The R in R&B" och "The Queen of hiphop soul" lyckades ändå fixa ihop det hela och låten är än idag väldigt lyssningsvärd och en av de bästa låtarna på ett ganska fantastiskt album, Share My World.
Mary J Blige & R Kelly - It's On
En sångare som aldrig blev så stor som han förtjänade är Carl Thomas. Han var i många år signad till Bad Boy och trots att han fanns med i bakgrunden på många av Bad Boys riktiga storsäljare och trots en riktigt behaglig soulröst så lyckades han aldrig riktigt lyfta sig över mängden och bli så stor som många först trodde. Låten "I Wish" var annars en riktig smakstart och var en av de riktigt stora R&B-hitsen då det begav sig.
Men de intryck Carl Thomas gjort på mig är främst från två duetter han gjort med två sångerskor som jag också unnat en större karriär, nämligen Faith Evans och Lil Mo. Framförallt Lil Mo känns som en gåta med tanke på att hon verkligen var med överallt i början av detta årtusendet men ändå aldrig lyckats släppa ett riktigt bra eller framgångsrikt album. På hennes debutalbum, Based On a True Story, fanns emellertid en låt som jag verkligen gillar, och gillar än idag. Låten heter "Player Not The Game" och är ännu ett bra exempel på en låt som är så mycket bättre tack vare två artister vars röster verkligen synkar.
Den andra låten är från Diddy-skivan "The Saga Continues...". Faith Evans och Carl Thomas sjunger över en snyggt samplad Dre Dre-basgång (Nas/AZ - Phone Tap) och den låten är den enda anledningen till att den här skivan än idag plockas fram mellan varven. Det är helt enkelt synd att inte Bad Boy lagt mer fokus på sina soul/R&B-artister genom åren för det känns som det är där som Diddy och co haft störst potential att skapa riktigt stor musik.
Lil Mo & Carl Thomas - Player Not The Game
Carl Thomas & Faith Evans - Can't Believe
Sist ut är en annan personlig favorit. Den är hämtad från soundtracket till den andra Rush Hour-filmen och som traditionen sade på den tiden det begav sig så följdes alla kul komedier upp med ett riktigt bra soundtrack. Här är det Jazz från Dru Hill som gör en stor liten låt ihop med Jill Scott. Bakom låten finns Vidal & Dre, snubbarna bakom bl a just Jill Scott, men som också jobbat en del med sådana som Usher, Michael Jackson och Chris Brown. Lyssna och njut på en av mina verkliga favoritlåtar från 2001:
Jill Scott & Jazz - Love Again
Kommentarer
Postat av: G.F
Blev så sjukt besviken på Carl Thomas senaste skiva tror tyvärr inte Bad Boy flytten gynnade killens karriär...
Postat av: Rubionomore
Nej, det är tragiskt med alla gamla favoriter som verkligen tappat allt. Vissa artister blir fantastiska när de blir fria från de stora bolagen, andra verkar inte alls klara stå på egna ben. Tyvärr känns det som om just R&B-artister oftast har svårt att övertyga när de släpper "independent"
Trackback
