rubionomore

Jepp, skälet till att jag kört lite på halvfart på sistone är att jag tillsammans med ett gäng andra R&B-freaks hållt på och bakat ihop vad som ska bli Sveriges, och så småningom  världens, främsta R&B-sajt. Det känns extremt kul att få jobba vidare på R&B-bloggkonceptet tillsammans med kunniga, dedikerade människor.

Mer info om www.plaingold.com hittar ni på www.wifebeaterlove.se.

Jag tänkte avsluta med att posta en ny låt med Chris Brown, som ju blivit postad här på bloggen ett antal gånger. Den heter Cry No More, och har gått varm i iTunes hela dagen för min del.

Chris Brown - Cry No More

Vad ni än gör så glöm alltså inte att checka www.plaingold.com söndagen den 7:e december.

Det är verkligen inte varje dag jag uppdaterar bloggen för närvarande. Den mesta av min energi går för närvarande åt att  fila på hur jag ska förnya och förbättra mitt R&B-bloggande. Så det kommer att bli bättre inom kort, jag lovar. Tills dess ska jag försöka göra det värt något att besöka min sida och posta en del av all bra R&B som dyker upp där ute nu när det börjar närma sig jul.

T-Pains nya skiva släpps i butik nästa vecka och efter en skandal där iTunes lade ut skivan till försäljning redan förra veckan så finns den i lite halvsvag kvalitet att finna på nätet. Om den tänker jag inte prata nu utan väljer istället att posta en ny och officiell remix på skivans första singel och kanske bästa låt, I Can't Believe It. Den här gången har Lil Wayne bytts ut mot Akon och Kardinal Offishall, och framförallt Akon gör att låten får lite av ett nytt liv.

T-Pain Ft Akon & Kardinal Offishall - I Can't Believe It

Kanye West verkar gå hela vägen och köra autotune-sång istället för rap på i hela det nya albumet 808's & Heartbreak, därav att jag anser det vara lika mycket nyhet för en R&B-sida att skriva om som för en hiphop-sida. Kanye kommer troligen att få utstå mycket hat från traditionellt hiphop-håll för att han tar sin karriär i den här riktningen. Mig personligen gör det inget då jag alltid tyckt bättre om Kanye West som producent än som rappare och jag gillar, som tidigare nämnts, hans nya stil. Den info som framkommit hittills är:

- Praktiskt taget hela skivan kommer enligt uppgift att handla om uppbrottet från exet och man kan väl se den här skivan som lite av en konceptskiva, på temat "krossade hjärtan". Sista låten på skivan avhandlar dock saknaden efter Kanyes mamma och heter Cold Winter.

- Gästerna är få. Lil Wayne och Young Jeezy lär vara de enda gästerna på skivan.

- Hela skivan är producerad av Kanye själv, men Jon Brion och Herbie Hancock (!) finns med som medproducenter på var sin låt.

- Albumet kommer redan den 25 november och Kanye West har redan utannonserat en uppföljare. I juni nästa år ska den komma (vi får väl se vad gäller den saken, det har man hört förr)

Här bjuds på lite smakprover. Heartless är den andra singeln från skivan och har funnits ute några dagar i omastrad version. Här är dock den mastrade versionen som i mina öron verkligen låter mycket bättre. Sedan tog jag med Cold Winter som en ren bonus. Ljudkvaliteten på den är urusel, då det rör sig om en radiorip. Men man kan avgöra så mycket som att det lär bli en riktigt bra låt. Jag kommer givetvis dela med mig av en version i bättre kvalitet när så dyker upp.

Kanye West - Heartless (Mastrad)

Kanye West - Cold Winter

Jag vet, jag har varit usel på att uppdatera bloggen de sista två månaderna. Detta beror dels på att jag ganska nyss bytt arbetsplats och där har ett ganska hektiskt schema för närvarande. Dels beror det på att jag håller på att förbereda min första flytt på tio år så det är en massa skit med mäklare, banker och packande med lådor. Sedan beror det också på att jag laddar batterierna inför något nytt och fräscht som har med mitt R&B-bloggande att göra. Det är bra saker på G helt enkelt, riktigt bra saker.

Här har ni iallafall ett par nya musikvideos från kommande plattor som kan komma att förgylla hösten:






Beyoncé släpper alltså två musikvideos samtidigt och det hela känns lite som en helgardering. En låt för dem som gillar hennes "skaka-rumpa-stil" och en för dem som fastnade för den lite mer radiopoppiga Irreplaceable. Jag tycker att If I Were A Boy låter väldigt bekant och dessutom tenderar den bli tjatig redan efter ett par lyssningar. Single Ladies däremot har allt som jag egentligen har svårt för med Beyoncé, men också en refräng och ett medryckande handklappsbeat att döda för. Det är "Mr Radio Killa" själv, The-Dream, som ligger bakom denna låt, vilket kanske inte kommer som en chock. Dock gäller fortfarande att Beyoncé inte fungerar mer än i små doser för min del. Jag känner att min hjärna får damp av att lyssna för länge på henne. Redan när jag går från Single Ladies till Ciaras underbara singel Go Girl känner jag hur mycket mer hypad jag är inför Ciaras kommande trippel-CD (!) än vad jag är inför Beyoncés skiva. Ciara går från klarhet till klarhet och även om hon ibland försöker lite väl mycket att framstå som en ny Aaliyah så kan man inte annat än att tycka om henne. Förra skivan bjöd på en hel del sköna singlar och jag hoppas och tror att det blir tredje gången gillt för Ciara.

Det tog ett tag innan jag verkligen gav Pleasure P en chans som soloartist. Pretty Ricky är inte bara musikhistoriens fjantigaste bandnamn utan också en av de mest vedervärdiga grupper jag kan tänka mig. Deras misstag har alltid varit att de blandar usel rap med i grunden ganska bra R&B-produktioner och starka melodier. Men den usla rappen har vrkligen förstört helheten för mig. Därför glädjer det mig verkligen att Pleasure P kör sitt eget race numera och även om ingen av låtarna hittills har gripit tag i mig på allvar så har jag höga tankar om vad som komma skall för den här mannen.

Nya låten Yup är heller inte något mästerverk, men inte heller någon dålig låt. Det låter riktigt skapligt och skvallrar om att Pleasure P är en av de mest lovande bland alla unga R&B-artister där ute.

Pleasure P - Yup

Det fanns en tid för länge sedan då man i princip aldrig hörde Missy Elliott på en låt utan att Timbaland var involverad och vice versa. Missy Elliots lagom skruvade stil matchade Timbalands beats väldigt bra och om sanningen ska fram så blev Missy genast mycket mindre intressant just i det ögonblick som hon allt mer började jobba med andra producenter än Timbaland. Just därför har jag längtat efter att höra nya skivan Block Party, sedan det utannonserats att Timbaland ska vara ganska mycket inblandad i vad som händer på skivan.

Låten som nu läckt heter Talk That Shit och förutom Timbo och Missy så är T-Pain med på ett hörn som den refrängkung han är. Jag vill ju så gärna tycka att det här är alldeles fantastiskt, men trots ett antal lyssningar så blir det aldrig mer än en hyfsad låt i mängden. Tyvärr måste både Missy Elliott men framförallt Timbaland ta ett steg framåt nu för just nu känns det som om de går på tomgång och ren gammal vana. Kan det ha gått lite för bra för Timbaland de senaste åren?


Missy Elliott Ft Timbaland & T-Pain - Talk That Shit

Det var inte många timmar sedan jag senast hyllade Akon men det kan inte hjälpas. Den 25:e november kommer Akons tredje soloplatta Freedom. På den skivan kan vi nog räkna med att finna låten I'm So Paid, där även Lil Wayne är med på ett hörn. Fast när det gäller Lil Wayne så är han aldrig med på ett hörn utan tar snarare över showen och här gör han som vanligt en grym insats, även om man börjar sakna den gamle Wayne, som rappade istället för sjöng och som inte lät som om vocodern var hans bästa vän. Men nu är jag bara gnällig i onödan. Lyssna och njut istället!

Akon Ft Lil Wayne - I'm So Paid

Jag vet inte hur längesen det vars om jag förutspådde att Akon skulle förlora sin status som refrängkung väldigt snart, eftersom alla låtar låter så otroligt mycket som varandra och i ärlighetens namn har Akon en ganska monoton stämma.

Men varje gång en ny låt dyker upp när någon random rappare bjudit in Akon till att göra en lättsam refräng att nynna på, så glömmer man att väldigt lite egentligen tillförts sedan sist och istället sitter man där och kan inte få låten ur huvudet. Akon har helt enkelt insett den gamla sanningen om att när någonting inte är trasigt så ska man inte laga det.

Personligen tycker jag dock att Sway, vars skiva den här låten ligger med på, är en riktigt bra rappare och inte särskilt "random". Hans musik ligger precis lagom i gränslandet mellan vad som är traditionell hiphop och vad som är grime. Om detta vore en blogg där hiphop stod i fokus skulle jag antagligen ösa vidare med fler låtar från Sways senaste platta, The Signature LP. Men nu är detta en R&B-blogg och jag nöjer mig med att lyfta fram låten Silver & Gold som verkligen förgylls av Akon.

Sway Ft Akon - Silver & Gold

Jag har ganska stora förhoppningar på T-Pains tredje fullängdare, som kommer i november. Hans två tidigare skivor har innehållit ett par fantastiska singlar, men inte räckt riktigt hela vägen. Men någonting säger mig att det är dags för T-Pain att verkligen visa var skåpet ska stå och inte bara leverera enstaka hits utan en skiva fylld med låtar att förgylla vintern med och glömma allt som har med finanskris att göra.

Med tanke på mina förväntningar så måste jag säga att jag är väldigt besviken på denna tredje singel från Thr33 Ringz, som heter Freeze och gästas av ingen mindre än Chris Brown.

T-Pain Ft Chris Brown - Freeze

Genom åren finns det få artister jag lyssnat så mycket på som Joe. Hans första skiva Everything är väl sådär, men All That I Am, My Name Is Joe och Better Days är tre av de bästa skivor jag överhuvudtaget äger. Det fanns en tid då Joe inte kunde göra något fel. Men redan med And Then märktes det att han tappat spåret lite. Så fort Joe tog in allt för många utomstående låtskrivare och producenter så fick kvaliteten lida. På Ain't Nothing Like Me var det lite samma sak. Talande för dessa båda skivor har varit att de låtar Joe själv legat bakom också varit de bästa. Han har alltså inte tappat förmågan att skriva en bra låt om man nu någonsin tvivlat (och det har man).

På skivan Joe Thomas, New Man som släpps i dagarna, har Joe själv inte ens varit med och skrivit en textrad, utan helt lagt ansvaret i andras händer. Med tanke på att han för första gången är fri från ett stort skivbolag så skulle man kanske tro annorlunda, att han själv tagit mer kontroll. Det enda kända namn Joe jobbat med på skivan är Bryan-Michael Cox, som ligger bakom By Any Means, We Need To Roll, Man In Your Life (jag har tidigare hört att det skulle vara Polow Da Don som gjort denna, men det stämmer alltså inte) och I Won't Let Him Hurt You.  I övrigt är det mest nya bekantskaper för min del och den enda låten som verkligen imponerar på mig är Heart Behind My Eyes.

Det som trots allt får mig att ha kvar hopp om Joe inför framtiden är de fem snippets som han låtit lägga sist på skivan och som är en slags fingervisning om hur hans nästa skiva kommer att låta. I skivans texthäfte finns följande info om den skivan: Den ska heta Signature. Den kommer ut den 10:e februari 2009. Samtliga låtar kommer att vara ballader skrivna, producerade och framförda av Joe själv. Jag längtar redan efter att få höra resultatet.

Här är några låtar jag gillade från New Man samt två av provsmaken inför kommande Signature:

Joe - I Won't Let Him Hurt You

Joe - Heart Behind My Eyes

Joe - I Will Again (enbart på den brittiska/europeiska versionen av skivan)

Joe - Friends Don't Let Friends

Joe - Magic

Få artister som dykt upp de senaste 3-4 åren har så stor potential som Trey Songz. I mitt tycke är han t ex ljusår bättre än Chris Brown. Men Trey Songz har hittills inte riktigt fått till det på skiva och det handlar som bekant inte bara om talang och sångröst utan om att leverera. Därför har jag, och många med mig, förväntningar på att Trey får utlopp för sin enorma talang och släpper en fulländad skiva nu i höst. Medan vi väntar på READY! som skivan ryktas heta, så får vi nöja oss med Trey Songz egna små versioner på låtar andra redan gjort. Och han gör det fruktansvärt övertygande. Förutom R Kelly är Trey den ende R&B-sångaren jag vet som verkligen behärskar att lägga R&B-verser i en raplåt utan att det låter helt malplacerat. Faktum är att den här stilen klär honom riktigt väl. Det är inte utan att man är nyfiken på hur t ex T.I:s nya album skulle låta om Trey Songz fick spela in det istället.

Trey Songz - Live Your Life

Trey Songz - Love Lockdown

Trey Songz - Misunderstood

Trey Songz - Swagga Like Songz

Trey Songz - Whatever You Like

Som jag skrev häromdagen så hade jag stora förväntningar på Jennifer Hudsons debutalbum. Och även om hon inte riktigt når dig jag önskat och även om ljudbilden egentligen inte alltid passar hennes röstresurser så innehåller skivan ett antal låtar av riktigt hög kvalitet. Framförallt är det en låt som imponerar starkt på mig. Det är Polow Da Don som fortsätter med att droppa högkvalitativ R&B i låten My Heart. Få producenter har en sån förmåga som Polow att med enkla medel lyfta ganska simpla låtar till renodlade mästerverk. Jag är mäkta imponerad av den mannens fingertoppskänsla.

En av få låtar på skivan där Jennifer får visa vilken suverän sångerska hon trots allt är, är Invisible, som  är skriven och producerad av Underdogs-kollektivet. Dessutom är det också en riktigt bra låt, med en refräng som verkligen lyfter.

Jennifer Hudson - My Heart

Jennifer Hudson - Invisible

Enligt mitt sätt att se det är Jennifer Hudson det bästa som någonsin kommit ur en dokusåpa från TV. Tjejen har en sångröst som kan spränga berg och till skillnad från många som är duktiga på att waila så går hennes röst genom ytan och in i hjärttrakten. Dessutom har Jennifer redan bevisat att hon förutom sjunga kan agera framför kameran, genom att få en Oscar för sin roll i Dreamgirls för något år sedan.

Jag är en sådan person som har lätt att bygga upp alldeles för stora förväntningar. Och ända sedan jag hörde Jennifer Hudson första gången har mina förväntningar byggts på. Inte så att jag tror på någon klassiker när hennes självbetitlade debut kommer ut i dagarna, men jag förväntar mig att hon levererar ett album med bra låtar och med sång som knäcker.

När jag först läste att Jennifer slagit sig ihop med T-Pain, The-Dream, Ludacris och Timbaland så fick jag lite dåliga vibbar. Jag gillar verkligen dessa artister/producenter,  men naturligt starka röster ska inte autotunas eller gömmas bakom en massa poppiga produktioner. När jag däremot nu hört T-Pain-låten så känner jag mig helt lugn. What's Wrong (Go Away) är en riktigt vacker ballad och kombinationen T-Pain/Jennifer Hudson känns hur naturlig som helst. Dock lyfter den kanske inte riktigt så i refrängen som man hoppas på. Men What's Wrong ger mig fortsatt hopp iallafall.

Jennifer Hudson & T-Pain - What's Wrong (Go Away)

Det är lätt att avfärda 21-åriga Jazmine Sullivan som en amerikansk variant av Amy Winehouse. Jag gjorde så i början. När man dagligen överöses av ny musik är det så lätt att göra det enkelt för sig och bara placera in artister/låtar i fack. Men när nu Jazmines platta dykt upp så bestämde jag mig för att ge henne en chans till. Och det är svårt att inte tycka om Fearless, som skivan heter. Låtarna håller en jämn och ganska hög standard. Jag kunde bara önska att det fanns fler låtar som verkligen stack ut och inte bara gömde sig bakom det totalt sett väldigt vällåtande albumet. Precis som Amy Winehouse använder sig Jazmine Sullivan av Salaam Remi som skivans huvudproducent och likheter finns givetvis. Det är också Salaam Remi som gjort skivans i särklass bästa spår i mina öron, Lions, Tigers, Bears.

Fearless är helt klart värd att kolla upp och det är en riktigt skön höstskiva

Jazmine Sullivan - Lions, Tigers, Bears

T-Pains nya album Thr33 Ringz har ju som bekant blivit flyttat från 30 september, vidare till 28 oktober och nu är det tänkt att släppas 11 november. Med tanke på att Can't Believe It går bra på Billboard-listan och att de nu släpper en låt som i mina öron låter som en klockren listetta så borde skivbolaget verkligen försöka få ut skivan. Det gäller ju som bekant att smida medan järnet är varmt.

Chopped & Screwed är, som titeln skvallrar om, inte särskilt nyskapande. Både autotune-sång och chop&screw-effekter är något som vi borde ha tröttnat på för länge sedan. Men T-Pain har en fantastisk förmåga att skapa låtar som verkligen ligger och balanserar på rätt sida av gränsen för vad som är grymt istället för irriterande.

Nu längtar jag verkligen tills vi får höra resten av skivan. Ända sedan BET Awards då T-Pain gav oss en liten preview på låten Ringleader Man, har jag längtat efter mer.

T-Pain Ft Ludacris - Chopped & Screwed